Vi tog oss iväg på ännu en liten utflykt idag, till Puerta de la Cruz. Det är en stad som ligger på den norra kusten av Teneriffa vilket innebar att vi fick köra stora delar av sträckan över bergen. Det hade i vanliga fall varit något fantastiskt roligt men med åldern har tant blivit harig och njöt därför inte alls av bilresan fram och tillbaka. Men mer om det sen.
Framme i Puerta de la Cruz var Lago Martiánez målet. Det är ett enormt havspoolområde med ett flertal saltvattenpooler som ligger precis vid havet. Detta område byggdes på sjuttiotalet, tydligen för att locka tillbaka turisterna till Puerta de la Cruz från de då helt nya semesterorterna Los Cristianos och Playa de Las America (där ju vi håller till). I området finns förutom poolerna också restauranger, trädgårdar och givetvis massor med solsängar. Han kan man tillbringa en hel dag utan några som helst problem. Det finns några barnpooler men vi var mest intresserade av den största poolen som helt seriöst är lika stor som en mindre sjö. Jag överdriver inte.
På bilderna ser man bara en liten del av den helt enooorma poolen.
Vi hade en jättehärlig dag här men även saltvattenpoolbad måste få ett slut så vi promenerade därifrån för att ta bilen tillbaka över bergen. På vägen till parkeringen märkte vi hur det var full aktivitet runt hörnet, med folk som ropade och polisbilar som dök upp. Det visade sig att en bil precis hade ramlat ner från en liten hamn, tre fyra meter ner i vattnet! Den hade landat upp och ner på en klippa nere i vattnet så nästan hela bilen stack upp från vattenytan. Det stod en man i vattnet, helt oskadd, och försökte rädda sina saker ur bilen. Vi gissade att han inte hade suttit i bilen när den rullade i utan att han troligtvis glömt att lägga i handbromsen när han lämnat den parkerad. Han hade inte klarat sig oskadd ur det där fallet annars…
Med den händelsen färsk så satte vi oss alltså i bilen och åkte över berget tillbaka hem. Om jag tyckte att det var obehagligt på vägen till Puerta de la Cruz så kändes det inte bättre på vägen hem. Dessa serpentinvägar är säkert jättesäkra men jag tyckte att det var urläskigt att åka omkring där uppe bland molnen. Att åka ytterfil mot bergväggar är inte något jag gärna ägnar mig åt, hur vackra de färgglada byarna än är. Jag höll krampaktigt i mig i handtaget i biltaket, så pass att jag kanske åker på träningsvärk i höger arm imorgon. Samtidigt satt Anton i baksätet och klagade på illamående. Det gjorde han igår också och jag kan verkligen relatera, jag var alltid åksjuk när jag var liten. Så – morgondagens planerade utflykt till Teide ställs alltså in. Mest pga Antons illamående men också pga hur obehagligt jag tycker att sepentinvägarna är. Det känns lite tråkigt att inte få se Teide, men det blir inte roligt för någon av oss om jag sitter och skriker akta! i framsätet titt som tätt, medan Anton spyr i en supermercadopåse i baksätet.
Vi håller oss till playan mao.