Lantliv

Man måste inte bo ute på bystan för att ta del av trevligt djurliv. Då menar jag inte spindlar och andra otrevliga insekter, utan söta (om än fästingbärande) rådjur. De är ju så söta. Den här mötte jag idag, rätt nära kolonilotterna, när jag gick ner till Sickla. Den måste ha varit både syn- och hörselskadad för den märkte inte mig förrän jag bara var på ett par tre meters avstånd från den lille.

Min konstigaste rådjursupplevelse (för vi har väl alla minst en sån?) var när jag satt på balkongen i förra lägenheten.  Jag bodde knappt hundra meter från tunnelbanestationen och Skärmarbrink är inte ett speciellt naturnära område, så jag blev rätt paff när det långsamt gick förbi ett rådjur precis nedanför mig. Silje blev ännu mer paff, jag trodde hennes bakben skulle gå av när hon sträckte sig över riset för att kunna se ordentligt.

Ett svar på ”Lantliv

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *