Malte 2009 och Anton 2013. Båda bara några dagar gamla på bilderna. Så himla lika och så himla söta!

Det har visserligen bara gått ett par dagar men än så länge går det bara att säga att Malte är otroligt fin med sin lillebror. ”Var är bebisen?” är det absolut första han ropar när han kommer hem från förskolan och han vill gärna ge Anton ett gosedjur att krama om när han ligger och sover. Imorse kom Malte intassande i vårt sovrum och undrade om Anton vuxit något under natten. Han vill så klart att lillebror ska bli stor så fort som möjligt så att de kan leka tillsammans. Än så länge finns ju inte så mycket mer att göra än att smeka den lille på kinden, och det gör Malte gärna, men han skulle ju hellre leka! 🙂

Det är när Malte drar igång sin egen lek som man får se upp lite. Att lillebror ligger i min famn i soffan är lätt att glömma bort då och Malte är van vid att fara och flänga över mig lite hur som helst. Då gäller det att ha starka skyddande armar om den lille. Men det där går över det med, det är klart att det måste få ta lite tid att vänja sig vid att det helt plötsligt alltid finns en liten ömtålig bebis närvarande. Jag menar, jag har ju inte vant mig ännu! 🙂