För sex månader sedan blev katten Silje degraderad till att bara vara just en katt. Tidigare var hon så mycket mer än det, men när Malte kom fick hon ta ett steg tillbaka. Jag märker själv att jag allt oftare irriterar mig på henne då hon springer framför mina fötter och vill ha min uppmärksamhet, och det är ju faktiskt inte rättvist.

Ikväll har hon i alla fall fått ligga i knät och kurra lite. Mitt dåliga samvete kan därför ta en kort paus men förmodligen framträda imorgon igen.