Jag inledde mitt sommarlov med ett tretton timmar långt sovrace. Jag var helt slut igår och slocknade i soffan runt niotiden. Det var som att kroppen äntligen kunde tillåta sig att känna att den var trött. Jag är lite tacksam att den inte markerade det tidigare, när terminen var i full gång, men samtidigt har jag lite dåligt samvete att jag inte lyssnat på den. Min stackars unga/gamla kropp. Nu ska den i alla fall få vila.

Lägenheten är helt upp och ner, stökig överallt. I vanliga fall hade jag tagit reda på (Js) skräp men idag tänker jag inte göra det. Jag kommer att beordra städning i alla rum, medan jag ligger och tittar på uppkrupen i soffan. Jag förtjänar det.