Det är något med henne som jag bara älskar. Kanske är det det att hon är fasligt vacker. Kanske är det hennes seriösa och syrliga tonfall. Kanske är det gåvan ”Landet Brunsås”. Kanske är det hennes pondus. Eller är det bara det att hon verkar laga så otroligt god mat?

Jag skulle vara ensam på kontoret hela dagen och tog därför sällskap av ett par sommarpratare i P1, de där som jag aldrig hinner lyssna på när de sänds men som är så mysiga att podlyssna på under hösten. För ett par veckor sedan lyssnade jag på Soran Ismails sommarprat och blev oväntat berörd av hans historia. Idag var det Lotta Lundgrens tur att trollbinda mig. Och det kanske är hennes tonfall. Någonting är det i alla fall med hennes röst som gör att lyssnar koncentrerat när hon pratar – så även idag.

Hon har en härlig syn på mat och matlagning. Det är inte något som man liksom har läggning för utan något man lär sig. Om man är intresserad. Om man vill. Alla kan laga mat om de bara vill. Övning ger färdighet. Jag tycker inte alltid att det är så himla kul att laga mat, baka har än så länge mer varit min melodi. Och här kommer vi in på något intressant för Lotta menar att om man inte får bekräftelse för det man gör, i det här fallet matlagning – ett åh vad gott!, så är det kanske inte så himla kul att laga mat. Och jag brukar inte få ett åh vad gott! för J är så otroligt kinkig med maten. Däremot får jag uppskattning och hurrarop när jag bakar – för vem gillar inte choklad, smör och socker?! Hon är någonting på spåren här… Hennes lösning: skilj dig. Det är en något radikal lösning just i mitt fall, nygift och förälskad och allt! Men något måste vi självklart göra – vi måste röra om lite i vår matrepertoar här hemma och sluta gå på gamla rutiner. Vi måste testa nytt!

Kanske borde jag laga lite ur den här boken som bara ligger hemma och ser snygg ut?