Det var en speciell dag för Malte igår. Istället för att han skulle sjunga luciasånger för en massa gloende föräldrar så var det hans tur att bli lussad för. Sexorna på skolan gick luciatåg och Malte fick vara åskådare. Väldigt speciellt. För min del betyder det att det nu bara är Antons luciafirande jag får ta del av (passar mig utmärkt att inte behöva ränna mellan två skolor) och Malte kände sig väldigt stor som fick komma som ”gäst” till sin gamla förskola och lyssna på barnen sjunga. 

J missade tyvärr detta men vi var ett stort sällskap ändå. Jag tycker verkligen att det är jättekul stt både farmor Jeanette och farfar Kaj och Maria tar sig tiden att komma och lyssna på barnen sjunga. Jag hoppas ju någonstans att barnen ska komma ihåg det, att alla kom och var samlade vid de här stunderna. Hur som, i vanliga fall brukar jag inte se ett skvatt av barnens lilla sångstund då alla föräldrar får trängas för att vara med – jag trängs inte, så är det bara – men i år hade de flyttat på gruppen så att barnen satt i en grässlänt istället. Mycket bättre, jag såg alltihop! När jag inte gömde mig förstås. Jag stod och tryckte bakom en väldigt lång pappa som ovetandes fick agera skydd så att inte Anton skulle se mig. Jag tänkte som så att han helt enkelt skulle kliva ur gruppen och istället komma fram och kramas om han såg mig, så jag häll mig gömd tills sången började. Då såg han mig, vinkade glatt och satt sen kvar och tittade på de andra barnen som sjöng. Han var så jäkla söt där han satt i tomterock och luva, jag fick typ en religiös stund där bland alla föräldrar, hela jag blev uppfylld av kärlek. 

Vi körde fredagskyckling allihop på kvällen och passade på att planera arbetsfördelning på julafton. Vem tar med vad? Snart är det jul, fasen vad härligt! Denna lördag bjuder på julbord, det blir gott!