Efter en lite smådeppig morgon (man får faktiskt ha såna!) så tog vi oss en promenad ner till Sjöstaden där Js mamma och Kåre bjöd på lunch. Det blev en kasslerrätt och det blev jag lite extra glad över då J inte är så förtjust i det så jag brukar inte få äta det så ofta. Hm, om hans mamma blankt struntar i hans preferenser vad gäller mat, så kanske jag också ska börja göra det…
Jeanette hade gjort efterrätt också och inte vilken som helst, utan en utan socker. Gillas av mig som försöker att undvika det. Julen är ju över liksom! Det var en cheesecake fast utan the cake, och med smak av lingon. Vi fick vänta en stund på att den skulle smälta lite för den var stenhård, men gott var det. J, som inte gillar lingon (!?!?!) gav mig sin så jag fick dubbelt. Kåre gillar inte heller efterrätter så även hon fick dubbelt. Hon hade med andra ord tänkt till…
Vi hade med oss välling till Malte för att se om han gick med på att ta sig en slurk när hungern smög sig på, men icke. No way José som en amerikan hade sagt. Han höll sig på gott humör i alla fall och tur är väl det. Söt och charmig som få, trots hunger och för lite sömn. Ja, enligt mig i alla fall.
Runt halv fyra fick vi bege oss därifrån eftersom J har sitt spinningpass på söndagar. Han gick raka vägen hem medan jag tog den långa vägen genom Sjöstaden upp till Skanstullsbron och Magnus Olaus upp till hammarbyhöjden. Jag kände att både jag och Malte behövde det då Malte behövde sova och jag behövde promanden. Det var så länge sedan och oj vad skönt det var att få lunka på i med vagnen igen. Jag hade glömt hur mysigt det faktiskt är. Speciellt kallt var det inte heller så kinderna klarade sig från att svida den här gången.
Det ser väldigt gott ut 🙂