Vi åkte ner till Sjöstaden med bil, så att J smidigt skulle kunna åka till sitt spinningpass därifrån på eftermiddagen. Till lunch bjöds på saftig pannbiff och till efterrätt hade Jeanette varit så snäll att hon helt enkelt hoppade över den. Bra! Den här helgen har det gottats så att det räcker. Nu är det stenhårt… fram till tisdag då det blir semla…
Malte var på ett väldigt konstigt humör och var faktiskt riktigt gnällig. Det händer så sällan så när han väl visar den sidan hos sig själv blir jag nästan lite orolig. Han grät liksom för ingenting. Han blev dock lite gladare då jag hällt i honom välling så så farligt var det väl inte.
När det var dags för J att åka till Nautilus så packade jag ner Malte i vagnen för att ta en promenad hemåt. Jag tränade visserligen imorse men en promenad för mycket finns ju inte. Tänkte jag då. När jag till slut kom hem svettades jag som en gris! Snömodden tog verkligen musten ur mig. På ett ställe kunde jag verkligen inte komma fram på trottoaren då det var så mycket mjuk snö, så jag forsatte framåt där jag visste att det fanns en trappa. Jag får kämpa mig upp tänkte jag. När jag kom fram till den såg jag att det knappt fanns några trappsteg för all snö utan det var snarare en backe med ledstång, så jag vände. Då möter jag en annan mamma med barnvagn som tittar på mig med desperat blick. Hon hade också förstått att det inte gick att komma upp där heller. Vi bestämde oss för att hjälpas åt att baxa upp våra vagnar och det gick men det var lite halvläskigt. Jag kunde inte låta bli att tänka på Lovisa och Sixten och hur lätt en olycka kan vara framme. Jag höll hårt i vagnen ska jag säga, och Malte låg ordentligt fastspänd. Kan inte den här snön bara smälta bort nu??!!
Nu sitter vi här hemma och väntar på att pappa J ska komma hem så att vi får äta. Sen blir det soffmys framför TV:n.
Kul att se Malte lite färgglad, han passar ju i allt den pöjken!