Jag älskar den här känslan jag får när jag hittar en bok som jag verkligen tycker om! Det finns faktiskt inte mycket som slår en riktigt bra bok, och det säger jag inte bara för att jag är svensklärare.

Alstret som får mig att känna så här den här gången är Människohamn av min favorit Johan Ajvide Lindkvist. Äntligen har jag läst den, och det gick snabbt kan jag säga. Jag bara slukade den här obehagliga berättelsen som utspelas i Stockholms skärgård. Även den här boken har övernaturliga inslag, och det kan avskräcka en del läsare som tycker att sånt är fånigt, men det är ju inte de övernaturliga elementen som är så bra, utan det är ju historien, hur han lägger upp det så att spänningen eskalerar. Hans karaktärsbeskrivningar är precis sådär lagom, och karaktärerna är ofta lite halvkonstiga.

Jag blev fullkomligt kär i John Ajvide Lindkvist när jag läste hans genombrottsroman Låt den rätte komma in. Det var under en Kreta-resa sommaren 2006 och jag kunde inte lägga den ifrån mig. Väl hemma i Sverige igen tog jag mig till närmsta Pocket Shop och köpte hans andra roman Hanteringen av odöda. Den var bra, och minst lika weird och obehaglig, men jag blev inte lika förtjust som i hans första. Människohamn klår inte riktigt hans vampyrhistoria men det är inte långt ifrån. Ett tips är att ta en titt på hans novellsamling också; Pappersväggar. Det finns några guldkorn där i.

Nu är det bara att vänta på hans nästa roman då. Hoppas innerligt att det inte dröjer alltför länge.