Så äntligen är det gjort! Malte har besökt Skansen för första gången i sitt liv och det får nog klassas som en succé om man kommer ihåg att allt är relativt.
Det var Sofia som kom med förslaget för några veckor sedan men då kunde vi inte för vi var på Cypern, men idag så slog vi till. Det var omkring tio grader och kallare än så får det nog inte vara om man tillbringar en heldag utomhus. Regna gjorde det heller inte vilket man får vara nöjd över så här i oktober.
Jag var lite orolig att besöket skulle bli tjafsigt med Malte då han ofta inte är helt överförtjust i att sitta i vagnen för länge. Det var en helt onödig oro då han satt snällt och tittade på allt. Jag vet inte om älgarna var roligare än de ryska turisterna, egentligen, men så länge han var nöjd så var jag nöjd.
Att gå på Skansen i oktober rekommenderas. Visst, det är kanske inte lika många djurarter att titta på, men det uppvägs av det faktum att man slipper trängas med alltför många. Turister fanns men inte speciellt många, dagisgrupper fanns men inte speciellt många. Jag säger som Tony the Tiger: Grrreat!
Vi gick inte bara runt och tittade på järven, älgen, geten, hönan, björnen, påfågeln osv utan vi stannade på en lekplats så att barnen fick leka av sig lite. Planen var att få dem att bli trötta så att de skulle somna direkt efter lunch. Planen följdes till punkt och pricka så jag och Sofia kunde sätta oss på en restaurang och äta i lugn och ro och prata till punkt.
Efter lunchen och kaffet tyckte jag att det började bli lite kallt och att det skulle passa att börja dra sig hemåt. Tyckte jag. Sofia, som innerst inne är det tantigaste barn du kan hitta, ville prompt in på Skansenakvariet och titta på de äckliga ormarna. Eftersom barnen vaknade till (och det formligen lyste av förväntan i Sofias ögon) gick jag med på önskemålet. Jag hade ju faktiskt inte varit där på flera år.
Varje gång jag tittade in i ett terrarium och såg en orm så rös jag. Varje gång. Som tur var förde jag inte över några av mina rädslor på Malte då han inte brydde sig ett jota om mina reaktioner på diverse äckeldjur. Där fanns ju trappor! Det klättrades upp och det klättrades ner. Det enda som väckte något som helst intresse var hajen och de galna aporna på apberget. Det tyckte både Emelie och Malte var hysteriskt kul. Och Sofia givetvis.
Efter akvariet, och ett inköp av en goseorm till minne av Maltes första Skansenbesök, så bestämde vi oss för att det fick vara nog. Då vädret ändå var helt okej och barnen var lugna efter att ha fått springa runt bland spindlar och reptiler så bestämde vi oss för att strunta i färjan över och istället ta promenaden till Slussen. Det var länge sedan jag gick den rutten, härligt! Vi hade en toppendag idag!
Nice! Låter ju riktigt, riktigt trevligt faktiskt!
Och Sofia är inte ensam om att älska såna saker. Sådetså! Jag vill snarare säga att det bara är de som växt ifrån det som är omåttligt gamla.. 😉
Kanske Aquraria kunde vara nåt, såhär i höstmörkret, där finns det t om gångar under akvarierna som barnen får krypa i.
Då kan dom se djuren från alla håll, brukar vara jättekul!
Nu förstår jag – bilden på surikaten var alltså från Skansen…
Jag tänkte säga att jag är sjukt gammal men jag tyckte ju att det var jättehärligt på Skansen. Varför dröjde det flera år att ta sig dit?!
Aquaria? Ligger det här i Stockholm?
Ja vad trodde du?! Från Sickla?!
Japp, det ligger i närheten av grönan. Om ni tar båten över så istället för att svänga hö för att gå till Skansen, sväng vä och gå ca 50 m
Bra! Behöver alltid förslag på utflykter!
Pingback: Årskrönika 2010 | tantalexandra.se