En sovandes och gosig Malte i juli 2010

Sedan den elaka granntanten plingade på hos oss och upplyste oss om att man måste trösta barn när de är ledsna så har jag sett fram emot flytten till huset. Då skulle vi nämligen äntligen kunna ta tag i Maltes läggningsrutiner. I lägenheten vägrade han sova i egen säng utan han skulle ligga i vår och vi skulle prompt ligga bredvid honom på kvällen tills han somnade, först då kunde vi gå upp igen.

Jag var väldigt bestämd på en punkt. I det nys huset skulle Malte inte få sova i vår säng. Därför köpte vi en 90-säng åt honom för att vi skulle kunna ligga bredvid honom vid nattning. Att ligga i sin egen säng i sitt eget rum var ett steg framåt, trots att jag höll honom som sällskap.

Den första veckan i huset var alltså läggningsrutinen som sådan att jag och Malte gick och lade oss i hans säng på kvällen. Jag smög sedan upp och lade mig i min egen. Detta var dock inte helt optimalt då Malte som var van vid att ha mamman bredvid sig hela natten vaknade till ett par tre gånger när han märkte att han var ensam. Jag fick då gå upp mitt i natten, trösta och tyvärr somna om i hans säng.

Så på julafton fick jag nog. Då bestämde jag mig för att använda en metod som min vän Marie hade kört med sin dotter när hon skulle lära sig att sova själv i egen säng. Jag satte mig upp i Maltes säng, bredvid honom, och sa att jag skulle sitta där och att Malte skulle sova. Han accepterade självklart inte det utan grät och skrek att jag skulle lägga mig ner. Han gav upp till slut och somnade. Det blev ett himla spring den natten men jag hade givit mig fasen på att jag inte skulle lägga mig ner utan enbart sitta i sängen.

Kvällen efter gjorde vi samma sak och Malte snyftade och gnällde lite grand, sen gick det över och han gick med på att jag bara skulle sitta i sängen. Så gjorde vi i tre kvällar/nätter, sen förklarade jag för honom att jag skulle sitta på golvet nedanför sängen. Han förvånade mig med att tycka att det var lite tokroligt, och gick med på det utan bråk. Efter ytterligare ett par nätter förflyttade jag mig till hans dörr. Även det gick bra, inga problem. Även nätterna blev lite lugnare; det var som att Malte vande sig vid att sova själv och väckte inte sig själv när han kände att det var tomt bredvid honom.

Ikväll förklarade jag för honom att jag skulle sitta utanför hans dörr när han skulle sova. Då blev det lite tårar, det är tydligen en himla skillnad om man sitter utanför än innanför tröskeln, men han gick med på det förvånansvärt enkelt. Jag hade trott att han skulle ropa efter mig för att säkerställa att jag fortfarande var kvar, men det var tyst som natten. Tio minuter senare snarkade han sött i sin säng.

En ytterligare helt fantastisk sak den senaste veckan är att J också har fått natta, en oerhörd lättnad för mig att få slippa det! Första gången blev Malte arg över att jag inte satt i hans rum så han skrek Pappa bort! till J som snällt fick gå ut ur rummet. Då somnade han faktiskt helt själv. Kvällen efter var Malte inte lika hård och J fick sitta på golvet tills den lille hade somnat.

Äntligen är det ordning på torpet känner jag! Nu ska jag sitta utanför hand rum ett par kvällar till, sen ska jag berätta för Malte att jag ska sitta i soffan och titta på TV medan han ska sova. Jag tror faktiskt att han köper det, jag får ha lite tålamod bara.

Förstår ni vilken lättnad det hör är för oss?? Jag tror inte det, det här känns otroligt välförtjänt faktiskt! 🙂