Suddiga selfies av mig på gymmet har blivit lite av mitt signum. Anledningen till att de blir suddiga är helt enkelt att jag tycker att det är så galet pinsamt att ta dem, men jag vill ändå ha mitt besök dokumenterat på bild. Därför ställer jag mig framför spegeln och drar snabbt upp telefonen, fotar och drar fort ner den igen. Då får man suddiga bilder :).

För lite drygt ett år sedan, ja säkert ett och ett halft, började jag för första gången i mitt liv att springa. Lite åtminstone. Inga nämnvärda distanser och inte heller med en himla fart, men jag sprang istället för att gå och det var stort för mig. Framåt hösten när det blev kallt tappade jag sugen men nu börjar den komma tillbaka. När man kan börja springa efter graviditet och förlossning verkar de kunniga vara lite oense om. Vissa menar att man absolut inte ska börja tidigare än sex månader efter, medan andra att man inte kan sätta en datumstämpel som gäller för alla men att det är viktigt att lyssna på kroppen vilken ju är individuell. Vi har alla olika förutsättningar.

Själv känner jag att jag har en del saker som talar till min fördel när det gäller att börja springa lite lugnt redan nu, drygt tre månader efter förlossningen. Jag tränade genom hela graviditeten och har därför en del styrka att att dra nytta av. Jag slutade amma tidigt vilket innebär att relaxinet i kroppen troligtvis inte längre är speciellt förhöjt. Och jag hade en helt komplikationsfri förlossning. Jag börjar mao inte helt på minus. Däremot måste jag definitivt fortsätta jobba på min bålstyrka och ta bäckenbottenträningen mer seriöst.

Så hur gör jag nu då om jag vill börja springa lite smått? Jo jag tar det jäkligt lugnt. Förutom min övriga träning som idag består i promenader, skivstångspass, spinning och styrketräning så har jag påbörjat ett program där jag varje vecka går (jag använder löpbandet till detta) och springer (läs lufsar) korta korta stunder. För varje vecka kortar man ner tiden man går med en minut och ökar på springtiden med en minut. I korta drag. Det betyder att det tar många många veckor innan jag springer några längre pass. Vissa skulle kanske tycka att denna upptrappning är alldeles för seg, och det kanske jag också tycker om några veckor, men just nu tror jag att det passar mig. Jag skyndar jäkligt långsamt.

Jag och Malte hade lite quality time idag. Vi tog en tur till Sickla där vi köpte födelsedagspresent till morgondagens kalas, vi köpte Angry Birds-pyjamasar (varifrån kommer denna hype bland fyraåringarna?!) och vi fikade på Wayne’s. Bra dag idag! Att det låg snö på marken intresserade inte Malte alls, han är sin mors son och ville väl därför inte gå ut. Kommer det mer snö, vilket det troligtvis gör, så får jag väl dra ut honom för att göra en snögubbe, bara för att få det gjort. 🙂

Detta var igår så mer snö ligger på marken idag. Nu får vi känna av den stora nackdelen av att bo i hus: snöskottning av uppfart!