Jag är van vid att träffa många barn samtidigt, till exempel när jag och Malte möter upp alla bloggmammor. Idag fick jag dock lite av en chock. Vilken himla skillnad det är på energi och ljudnivå mellan åttamånadersbebisar och tre år gamla småtjejer!

Jag och Malte gav oss iväg mot Marie och lilla Ida, där lunch skulle ätas. Elin och hennes två döttrar Tuva och Molly var också där så det blev full rulle från minut ett. Och det var kul ska jag säga! Hjälp vad kul det var att lyssna på Ida och Tuva, tre år, när de lekte och pratade med varandra. Malte och Molly är jämngamla men de hade inte lika mycket att prata om.

Vi gick i samlad trupp ner till Konsum för att handla lite lunch och helt plötsligt kände jag mig som en dagisfröken (sorry, pedagog) då Ida och Tuva gärna ville gå brevid och hålla i Maltes vagn. Så sött!

Det var skönt att prata med de två mammorna som är rutinerade vad gäller mat och sömn. Det bästa med att snacka med mammor över huvud taget (som inte är nyblivna mammor) är att de har en sån avslappnad inställning till allting. Det löser sig ska du se. När man är ny på det här och mitt uppe i det så är det lätt att man förstorar allt så att minsta lilla blir en stor grej som måste lösas, och att alla andra mammor förmodligen inte har samma problem. 

Sen när man pratar om det så inser man att man nog ska vara rätt tacksam att man bara behöver vakna tre gånger per natt, det kan vara värre. Eller att man inte alltid lyckas få i sitt barn hela burken med mat, det kan vara värre. Eller att man i typ högst tre minuter per dag har en lite kinkig son som man får göra glad igen, det kan vara mycket värre!! Och det lilla som är lite halvjobbigt kommer ju att lösa sig så klart. Det är ju klart att Malte kommer lära sig att tycka om att tugga på mat liksom. Han kommer ju inte vilja ha puréad biff och bea när han är femton! När han är femton kommer han säkert vilja vara uppe till tolv på natten, men innan dess hinner vi nog få några lugna kvällar vi också. Det löser sig ska du se.

Att mata Malte var populärt och något man behöver vara många för att klara på bästa sätt. Marie började och sen skulle tjejerna hjälpa till. Så sött! Igen. Gud vad kul det blir när Malte blir stor!

Malte var tapper och höll sig vaken ända från tio till halv fyra, det var helt omöjligt att somna med alla andra barn som hade show, så när det väl var dags att dra oss hemåt så somnade han i vagnen innan vi ens hade hunnit kliva ur hissen ner. För att maximera Maltes sovtid bestämde jag mig för att promenera hem, hade jag tagit bussen hade han antingen vaknat på den, eller så hade han vaknat så fort vi klev in i hallen, och det hade blivit en alldeles för kort sovstund. Det var ett asskönt väder att promenera i så jag blev snabbt nöjd med mitt val. Lite orolig var jag att jag inte skulle hitta, mitt taskiga lokalsinne är välkänt i min bekantskapskrets, men med Iphonen som sällskap kände jag mig trygg. Mycket trygg.

J jobbar på med bloggdesignen för att den ska bli så lik min förra som möjligt, och jag måste säga att han har lyckats bra, eller vad säger ni?