Så lämnade jag spinningen idag och det tog en stund innan mungiporna pekade lite mer normalt. Härlig känsla!

Det finns en spinningledare här i Tyresö som är galet populär och där passen alltid är fulla. De bokningsbara platserna är alltid slut 07.30 när de släppts kl 07. Ofta är det samma människor som går på hans pass, gång efter gång, och de verkar alla känna varandra om jag ska gå på hur mycket de tjattrar med varandra. Ledaren kallar gänget för syjuntan. När jag var med för första gången så pekade han ut mig direkt som ny och hälsade mig välkommen, det tyckte jag var trevligt. Att inte vara anonym.

Efter passets slut idag stannade jag till hos honom och sa lite skämtsamt att han hade skrämt bort mig med sitt påskpass och att det var därför jag inte hade varit med på ett tag. Påskpasset var nämligen galet jobbigt då han ville att vi skulle äta påskbord efteråt med gott samvete. 🙂 Det här VAR påskpasset! svarade han. Han hade gjort en da capo och jag hade varit grym! Jag körde verkligen otroligt hårt, utmanade mig själv hela tiden, fegade inte på motståndet och orkade hela vägen. Du ser vilka resultat du har fått på den här tiden, berömde han och jag tar med mig det. Fasen vad jag orkar mer nu! Och vad kul att få det så tydligt svart på vitt!