Det bidde ju som bekant inte någon kladdkaka. När jag nämnde sockerbristen i vårt hem för J, väcktes även hans sötsug. Han ville däremot inte ha kladdkaka ikväll, utan istället sin favorit; Kattas äppelkaka (hennes svärmors om vi ska vara petiga). När han tittade på mig med bedjande ögon (jag fick dessutom löfte om att jag skulle slippa fotbollen ikväll) blev det en promenad till Coopen.

Med socker och äpplen inhandlat står nu kakan i ugnen. Vaniljvispen är uppfluffad, det är bara gräddningen kvar. Sen blir det äppelfest i soffan. Halleluja!