Jag har ju skrivit om att min träningsmotivation ligger på noll just nu. NOLL. Ingen lust alls. Däremot har jag fått tillbaka lusten att gå på morgonen!

När jag pluggade så fick jag in vanan att alltid gå till Lärarhögskolan i Fredhäll eller åtminstone till Slussen om jag skulle ut till Universitetet. Skulle jag jobba tog jag alltid promenaden till Forum både dit och tillbaka hem. Jag fick en massa motion gratis för jag älskade mina promenader! De kändes inte som motion utan snarare som ett sätt att ta mig från plats A till B. Jag tror att det var därför jag inte riktigt gillade mina ensamma barnvagnspromenader när Malte var pytte. De var ju för motionens skull, inte för transporterandets.

I måndags och tisdags tog jag mig upp lite tidigare än vanligt och gick till jobbet. Kontoret ligger vid Sergels Torg vilket innebär att det ligger på perfekt promenadavstånd. Inte för långt men tillräckligt för att räknas som ordentligt. I alla fall i mitt tycke, speciellt om klockan är kvart i sju på morgonen!

Igår var jag duktig och använde mig av RunKeeper för att se hur långt det egentligen är till kontoret. Jag vet inte hur tillförlitlig appen är då den vid några tillfällen under promenaden registrerade att jag gick i en takt på 5,53 min/km. Det stämmer inte! Jag går i lagom takt så att jag inte är alltför äcklig för att tillbringa en dag på kontoret.

Jag grävde fram en gammal stegräknare också, för att se hur många steg man avverkar på den här sträckan. 7479 tycker jag är helt ok innan första kaffekoppen ens har nått magen.

Imorgon blir det ännu en morgonpromenad. Nu är det ju dessutom ljust ute när jag går så med Spotify i öronen så är det är ett sant nöje!