Malte älskar sin lillebror. 

Än är det inte dags för J att bege sig tillbaka till jobbet men trots det så känns det som att min föräldraledighet börjar på ”riktigt” imorgon. Mina föräldrar är inte här, det är nog det som är den stora skillnaden, nu ska jag, J och Anton ha en vecka tillsammans bara vi. Och Malte förstås men han är ju på förskolan dagtid.

Imorgon har jag tänkt försöka få in lite rutiner i vår vardag. Jag ska exempelvis försöka dra mig upp ur sängen före klockan 10 på förmiddagen. Självklart ska jag passa på att vila nu när jag har avlastning från J, men jag känner mig redo för att ge mig på någonting som åtminstone liknar en vardag. Jag känner nämligen att jag behöver förbereda mig inför veckan som kommer efter, när det är dags för mig att gå tillbaka till vardagen på riktigt. När det är dags för mig att lämna Malte på förskolan på morgonen. Jag blir lite stressad bara av att tänka på det. Självklart kommer vi få rutin på det med men jag är ju en jäkel på att måla upp värsta scenariet i onödan. Jag tänker på tjatet jag alltid måste köra med för att få Malte att äta sin frukost och för att få honom att klä på sig sina kläder. Det samtidigt som jag ska maratonamma Anton så som jag har gjort den senaste veckan. Och så halvvägs till förskolan så kommer säkert Anton få ett melt down och vilja ha mat NU, på trottoaren. Så blir det säkert. Eller säkert inte men jag är som sagt en mästare på att stressa upp mig i onödan.

Kaj och Maria kom över och tog en kopp kaffe idag. Man kunde riktigt se hur stolt Malte är över att vara storebror. 

Tack förresten till er som kom med tips om napp här i bloggen och på facebook. Det låter som att vi får försöka truga på så som vi redan gör och hoppas på det bästa. Anton sög på nappen i kanske sex minuter idag, det är alltid något! 🙂