Planen har hela tiden varit att jag skulle ta med mig barnen ner till Cypern i vår men så länge ingenting är bokat så är det ju inte mer än så – inte mer än en plan. Nu när biljetterna är bokade så är resan något väldigt konkret och längtan efter att åka blev plötsligt så mycket större. Om två månader åker vi ner för att tillbringa tre veckor tillsammans med mina föräldrar i Paralimni och det ska bli så sjukt härligt! Pricken över i:et är att vi får med oss J ner under den första veckan också så vi får till lite solig familjesemester när vi är där.
Senast J var på Cypern var under jul och nyår 09/10 och sist jag själv var där med Malte var i oktober 2010 då vi åkte ner med lillasyster Vickan. Efter det har jag och J åkt till Kreta på bröllopsresa, utöver det har vi hållit oss hemma. Villaägare som vi är har utlandsresor inte känts lika viktiga, vi har ju en härlig altan att hänga på (det här resonemanget hade jag aldrig förstått innan vi flyttade hit) och dessutom så har vi inte känt att Malte behöver resa iväg. Jag vet att jag trippar på minerad mark här men personligen så ser jag inte att en två-treåring får ut så mycket av en semesterresa faktiskt. Jag tror helt enkelt inte att de får några minnen eller erfarenheter för livet så att säga, med det inte sagt att de inte har en kul resa. Det jag vill ha sagt är väl att de kan ha det precis lika kul att åka på en utflykt till badhuset. Typ. Att släpa iväg Malte till andra sidan jordklotet på en lång lång flygresa finns inte på kartan i min värld, jag har knappt återhämtat mig från vår resa till Thailand 2007! 🙂 Vi är ju alla olika och hade jag själv haft en stor längtan efter att resa iväg så hade jag givetvis släpat med mig Malte men nu har jag ju inte haft det. Jag är en hemmakatt på många vis.
Nu är det ändå dags att ta oss ner till Cypern! After all, det är ju faktiskt landet där typ hela min släkt bor och de vill ju träffa Malte och framförallt Anton som de än så länge bara sett på bild. Packningslistan är självklart redan påfylld med allt möjligt men jag känner mig ändå ganska cool, allt som eventuellt glöms kvar här hemma finns ju att köpa på plats. Än så länge har jag inte fyllt på min ”att-göra-på-Cyper-lista” alls men ett par saker kommer klottras ner på listan. Jag vill ha en chokladtårta från Liotati, jag vill äta äkta cypriotisk gyros (notera, det är inte samma sak som i Grekland!) och jag vill ha åtminstone en heldag på en strand i Ayia Napa, som en äkta turist, med J minus barn. Man får ju passa på när det finns live-in-barnvakter!
Lägger in några bilder från vår resa 2010 med Vickan. 
Du vet ju att jag är helt enig vad gäller att släpa med sig barn på långa flygresor. Ser ju ingen mening med det alls. Har aldrig fattat eller känt mig lockad av Thailandshysterin och att ha med småbarn dit. Herregud, ska jag lägga de pengarna på en resa (hellre då lägga pengarna på en lekstuga här hemma) så ska ungarna dels inte sitta i vagn utan klara av lite utflykter, vara blöj och vällingfria för inte släpar jag med mig sånt skit över halva jorden, vara stora nog att klara av solen utan kepsar, tröjor, byxor, åttio lager solkräm och allt vad det nu är för att man ska vara en bra förälder nära ekvatorn, de ska sova hela nätter och inte vakna innan kl 07, klara av att vara uppe en stund på kvällen och kunna klara av ett restaurangbesök utan en massa rabalder. Gärna kunna snorkla lite också. DÅ snackar vi semester. Tillsvidare är semester att vara nära släkten på sommaren för lite avlastning och en chans att koppla av och stressa ner. Men nu närmar vi oss snart att barnen är tillräckligt stora för en långresa, jag tänker mig att den minsta bör vara minst 4 år för att ge mig en kvalitetssemester som är värd de pengarna.
Sen är ju en del av livskvalitén med att ha en villa i ett sånt område som vi bor i att man faktiskt inte alltid behöver resa bort för att kunna hitta på massa roliga saker. Vi bor ju ganska perfekt, speciellt om det är en bra sommar så finns det ju igen anledning att åka bort alls. 8 veckor höll vi oss sysselsatta i Tyresö i sommar utan att ha tråkigt en enda dag tror jag. Vi tog ju båten runt och så, men utgår ju nästan alltid hemifrån. Älskar hemma.
Du är klok du Linda. Great minds think alike! 🙂
Har man inte rätt inställning till en semesterresa med barn så ska man inte åka på en. Självklart blir det inte som att åka utan barn, och det är ju det som är grejen. Ser man bara en massa hinder och problem så gör man sig bäst sittande på sin altan. Att sitter i inställningen 🙂
Absolut! Självklart sitter det i inställningen! Hade jag en positiv inställning till att resa med små barn (och då menar jag långt) så hade jag ju tagit mig iväg. För min egen del så har jag inte varit så sugen och eftersom jag inte tror att Malte skulle ha få ut något speciellt av det som liten så har det känts än mer ovärt.
Håller med om att det är ren och skär inställning! Barn har ju oftast roligt om föräldrarna har det, oavsett om det är Dalarna eller Kap Verde. Det skulle kunna vara min värsta mardröm att sitta med mina barn i ett flygplan längre än 5 timmar. Jag kan inte utsätta mig för det. Nattsvart inställning. Jag är för bekväm för att dra med småbarn på långresor.
Hej! Tack för en mysig blogg! Jag har läst den förut men har aldrig tidigare känt att jag behövt kommentera.
Tack för att du skriver det här inlägget! Jag håller med men jag vill dra det ännu längre än vad di gör. Jag älskar Thailand och längtar tillbaka dit men jag väntar med att åka tills min dotter är lite äldre. Inte för att jag inte vill utsätta mig själv för den långa flygresan utan för att jag inte vill utsätta min DOTTER för det. Att åka nu vore självisk. I hennes ålder betyder en Thailandsresa ingenting, hon skulle tycka att det var precis lika kul att åka, som Linda nämner ovan, till Dalarna!
Alltså hade jag haft rätt inställning och varit positivt lagd till långa flygresor, och ta grejen med en klackspark, så hade nog inte barnen lidit. Men jag är van långflygare och jag HATAR det, ger mig ångest. Jag har dessutom det svårt med Asien jetlag och det tar några dar innan jag fungerar igen. Och med denna erfarenhet så vet jag att för mig är det uteslutet att åka med mina småbarn. Men skolbarn, gärna. Men då blir det ju nästan mer en fördel att ha med lite mer resesällskap som man kan dela resan med. Släpa på småbarn är inte riktigt min grej. Jag härdar ut småbarnsåren.
Men det är klart att man i januari inte hade tackat nej till att ligga på en strand i Ao Nang. Kanske kan sådana där supersnabba flyg uppfinnas. 4 timmar till Krabi med typ en halvtimmes transfer från direktflygning från Arlanda och vi åker imorron.
Jag förstår ditt tänkesätt men allt blir vad man gör det till också. Ja har 2 vintrar i rad nu åkt utomlands med mina barn nu 2,5 och 4 år. Inga som helst problem att flyga och att se glädjen i deras ögon när de kan springa ut i bara badkläder när de dagen innan hade overall osv de är underbart! De har uppskattat resorna otroligt mycket.!
Men så härligt,april är en bra månad i Cypern!
Det är jobbigt att resa med småbarn,nu reser jag utan och till istället 🙂 reser om några veckor till Beirut för att hälsa på nya barnbarnet som är lika gammal som din Anton !
/ Martina