Här sitter jag och Vickan i bilen upp till Söderhamn, taggade till tusen! Mamma fyllde 70 för ett par veckor sedan och vi skulle åka upp för att överraska henne på denna bemärkelsedag. Det var egentligen Sofia som gav oss idén då hon frågade om vi skulle åka upp över dagen. Nej, det hade vi ju egentligen inte tänkt, men varför inte?! Jag föreslog det för Vickan och det dröjde inte länge innan presenter var köpta och tårta beställd. På söndagsmorgonen kom Vickan och plockade upp i Tyresö och med en bil lastad med bord, stolar, matta, färdigblåsta ballonger och med ett galet gott humör så åkte vi norrut.

I höjd med Tönnebro ungefär ringde Pernilla och meddelade att hon (också) var på väg till mamma för att överlämna en liten tårta. Hon och familjen var på väg söderut i höjd med Hudik, hemåt efter en sportlovsvecka i Hemavan, och ville passa på att kvista förbi då det ju ändå var mammas födelsedag. Hon ville egentligen bara få koll på läget av lägenheten men vi bestämde att vi skulle ses där då ju vi också var på väg. Mycket bra tajmat!

Det var med pirr i magen vi anlände Söderhamn och nervositeten var stor när vi packade upp vårt lilla café utanför deras köksfönster. Vi var så jäkla rädda att pappa skulle titta ut och se oss duka upp, och att våga avslöja vår hemlighet för honom i förväg var en omöjlighet. Den mannen har väldigt svårt för att ljuga, mamma skulle ha märkt på honom att något var i görningen. När att var framdukat ringde vi till mamma, grattade och uppmanade henne att titta ut genom köksfönstret då vi hade ”budat upp en födelsedagstårta dit.” Överraskningen var total! Mamma hade tom rullar i håret, underbart! 🙂

Vi berättade inte att Pernilla och hennes gäng var på väg utan det fick bli ännu en överraskning. När de väl kom blev det storfika!

Tårtan är ett internt skämt från när mamma fyllde 50 på Cypern. Födelsedagen firades på restaurang och Birgit hade beställt en tårta till mamma för firandet. Servitören dukade fram en tårta där det stod ”Grattis Birgin 50 år.”

Det var ett rätt så coronasäkrat firande då vi firade utomhus och vi försökte hålla avstånd, framförallt från mamma och pappa som ju har isolerat sig i lägenheten över hela vintern. Det innebar att vi kände oss rätt så nöjda med fikat efter ett par timmar då tårna skrek att de frös. Mätta på tårta och glädjerus packade vi därför ihop vårt café igen och begav oss hemåt mot Stockholm.

Vi fick inte kramas men jag tycker nog att det blev ett otroligt lyckat firande ändå!