Jag har aldrig varit en träningstjej. Aldrig. Jag bytte bort  Idrott och Hälsa B mot Matte C på gymnasiet och det säger väl ganska mycket! Det är först på senare år som jag har börjat uppskatta det. Jag kan inte gå så långt att jag kan säga att jag tycker att det är roligt, men jag är så pass vuxen att jag kan medge att jag ju mår mycket bättre när jag rör på mig. Så är det.

J har i stort sett ända sedan vi träffades tyckt att jag ska köpa mig ett par ordentliga skor att gå promenader i. Jag har ett enda par träningsskor men de använder jag inomhus, utomhus har allt från ett par ballerinas till sneakers fått fungera. Just nu är det mina Converse. Skälet till min motvilja att köpa ett par är mycket enkelt. Träningsskor är så oerhört fult. Oerhört fult! De är sådär klumpiga och sulorna är lite bulliga och knorviga.

Igår gick det hur bra som helst, men idag kan jag efter en mil uppdelat på två femmor, erkänna nederlaget. Jag måste köpa ett par ordentliga promenadskor. Mina fötter gör ont. Jag kände det inte när jag gick, men när jag kom in i hallen och fick ta av mig skorna tyckte jag synd om mina stackars fötter. Jag som i vanliga fall misshandlar dem utan att tveka kände idag medlidande, speciellt för lilltårna.

Så nu blir det jakt på ett par fotriktiga promenadskor. Usch, det här känns inte alls bra.