Jag var på koll hos barnmorskan idag. Igen. Numera måste jag gå dit varannan vecka ändra till det bittra slutet. Min barnmorska Lena var fullbokad den här veckan så hon hade bokat in mig hos en annan. Det är egentligen lika bra att jag får träffa lite olika människor på avdelningen eftersom då är chansen större att jag redan har träffat barnmorskan som jobbar just när bebisen kommer. Det är lite det som är tanken med Södra BB, att allt ska vara litet och familjärt och att man ska känna igen sig när det är dags för förlossning, och det låter ju smart.
Den här barnmorskan gillade jag tyvärr inte så värst mycket. Hon utstrålade liksom ingen värme som min Lena gör. När hon lyssnade på bebisens hjärta så lyssnade hon med den där trätratten och så räknade hon och hade sig, sen var hon klar. Jag fick inte lyssna!! Det har jag alltid fått hos Lena. Då har hon lyssnat själv, och sen har hon tagit fram dopplern så att jag och J ska få höra. Snopet! Nytt för den här gången, och som barnmorskan kommer att göra fortsättningsvis, är att känna på magen och känna var huvudet är någonstans. Idag pekade det nedåt, men det var fortfarande rörligt eftersom det är tidigt ännu.
Nästnästa vecka får jag träffa Lena igen. Då får vi lyssna på hjärtat!
Hjärteljuden var ju det man såg fram emot mest av allt på barnmorsketräffarna! Vem brydde sig om hur mycket man gått upp i vikt, eller hur stor magen blivit sen senast? (nåja, visst brydde man sig om det med fast jag gick NER när jag väntade mina)