2018. Året då bloggen inte alls fick den uppmärksamhet som den fått tidigare. Det finns nog flera skäl till det. Lusten har inte alltid varit på topp. Jag har fotat mindre än vanligt. Barnen blir större och det finns mycket av deras liv som jag inte vill publicera på nätet. Och jag har stundtals helt enkelt glömt bort att blogga. Så när jag nu skulle gå tillbaka och titta på året som har gått så gick det fortare än vanligt då det helt enkelt inte finns lika många inlägg att plöja mig igenom. Det betyder på intet vis att det har varit ett händelselöst år. Snarare tvärtom. Ett riktigt bra år har det varit dessutom, 2018 har definitivt levererat!

Vi inledde året med att fira nyårsafton tillsammans med  Vickan och Henke. En väldigt lugn kväll (det var nog ovant för vårt sällskap :)) och det jag minns allra starkast var hur jäkla god middagen var. Henke hade lagat köttet och det var mörare än någonting annat. Jag fick dessutom pengen i Vasilopitan, kan man börja året på bättre sätt?! 🙂

Något som jag hade glömt, men som bloggen påminde mig om, var hur glad jag var över min födelsedag. Mycket pga att min älskade make hade ställt sig och bakat sina livs första morotsmuffins med frosting! Tänk att man kan bli så lycklig för så lite <3 I födelsedagspresent fick jag bl a biljetter till en av de sista föreställningarna av Book of Mormons. Den svenska produktionen fick inte sina rättigheter förlängda så de fick stänga efter bara något år i Stockholm, och jag är så glad att vi hann se den. Otroligt bra!

Den mörka våren bjöd på fler höjdpunkter, bl a pulkaåkning och Yasuragi. Den senare hade precis öppnat efter renovering och jäklars vilket uppsving! Det var underbart att vara där innan ombyggnationen, men nu är det till och med ännu lite bättre.

Barnen fick en liten kusin i mars, lille Otto, som de är överförtjusta i.

Påsklovet tillbringade vi hos mina föräldrar på Cypern. Det är verkligen den bästa tiden på året då det är lagom varmt och allt är grönt och frodigt. Vi badade, åt gott och åkte på utflykter, bl a till den ockuperade sidan av ön. Jag tror att det var väldigt svårt för barnen att förstå hela konceptet att deras pappous barndomsområden ligger otillgängligt, men det kändes viktigt att ändå visa.

Våren kom till slut, och det med buller och bång! Det blev varmt väldigt fort och vi passade på att njuta så mycket vi bara kunde. Värme här i Sverige är ju ingen man kan räkna med och vi tänkte att det var bäst att passa på. Snart försvinner den väl… Vi såg till att premiärgrilla, vi satte igång poolen och vi åkte upp till Stugan en sväng.

Den 29 maj var en stor dag för då minsann, då fick vi äntligen gräva ner syrener i trädgården! Det hade ju inte varit en big deal i vanliga fall, men då denna syrenplantering varit en följetong som heter duga så var det här faktiskt en stor sak. Äntligen! Nu är det bara att hoppas att de tar sig och växer på.

I juli var det dags för semester. Den inleddes dessvärre på sämsta sätt (går till historieböckerna som 2018 års sämsta dag av flera anledningar) genom att jag på allra klantigaste vis körde av vägen när jag och barnen skulle lämna Stugan, och bilen hamnade nere i slänten. Jag kan fortfarande tänka på den händelsen ibland, och det går en rysning genom kroppen när jag tänker på hur både bärgaren och pappa stod och funderade på om bilen hade kunnat välta över på sidan eller taket, om det inte hade varit för de två små björkar som bilen landade och lutade sig mot. Det kan jag inte sluta tänka på. De där björkarna fick för övrigt sågas bort för att kunna dra upp bilen.

Bara dagar efter den där olyckan åkte jag och barnen till Mallorca för en veckas semester. Jag hade tre veckors semester själv med barnen innan J skulle ansluta, och jag kände att jag inte skulle orka att hålla dem sysselsatta så länge. Jag köpte mig alltså fri genom ganska tätt inpå att boka in oss på en vecka på orten Cala d’Or nere i sydöstra hörnan av ön. Vi hade en grym och väldigt avkopplande vecka men jag tror att vi alla tre är överens om att vi hade haft en ännu bättre vecka om J hade varit med.

Vad vi inte visste i våras, när värmen slog till med buller och bång, var att värmen skulle hålla sig kvar länge länge. Temperaturen låg kring trettio grader varje dag – i Stockholm! Det var jobbigt men samtidigt underbart att aldrig behöva fundera på vad det skulle vara för väder dagen efter. Det var väldigt stabilt och pålitligt 🙂 Och när man väl vant sig så var ju inte värmen så mycket att sucka över längre.

Vi kunde med andra ord njuta av svensk sommar när den är som allra bäst. I vanliga fall är det ju lite småkallt på kvällarna, men den här sommaren kunde man sitta ute i klänning hur länge man hade lust. En massa bad blev det och poolen användes flitigt också kan jag säga. Bra investering hittills!

I mitten av juli tog vi en tur till Astrid Lindgrens värld. Vi var där för fyra år sedan så vi kände att det var dags för Anton att få uppleva det också. Vi hyrde oss en liten campingstuga att bo i, och det tyckte barnen var väldigt spännande. Våningsängar och inget rinnande vatten – sånt är dessa barn inte vana vid 🙂 De hade nog beskrivit det som väldigt exotiskt om man hade frågat. ALV levererade precis som förra gången, med det lilla minuset att det var tufft att sitta i den gassande solen för att titta på föreställningarna. Det stora plusset var att vi fick besöka Bröderna Lejonhjärtas del, den som inte var färdigbyggd och därför stängd när vi var här förra gången. Så otroligt coola scener, absolut hela områdets bästa miljöer!

Den här sommaren var verkligen fantastiskt, vädret möjliggjorde att man faktiskt inte hade behövt göra en massa utflykter utan vi hade kunnat hänga hemma hela lovet. Barnen verkade aldrig tröttna på att bada i poolen vilket var väldigt bekvämt för oss. En dag tog vi oss iaf till Gröna Lund, det har nästan blivit en tradition nu då vi för tredje året i rad åkte dit med Malin och Vilde. I sommar är småsyskonen så pass stora att de nog vill och kan hänga med de också, men då får nog papporna följa med också!

Det blev inte bara en sväng till Mallorca den här sommaren utan vi åkte faktiskt till samma ö i slutet av sommarlovet också. den resan var bokad sedan länge. Vi åkte till Sunwing i Cala Bona, ett ställe vi har varit på förut. Väldigt avkopplande, en riktigt skön semester, men Sunwing känner jag mig nog klar med nu. Fast det har jag ju sagt förr så det kanske blir en tur till iaf…

I september var det dags för val, och så här vid årsskiftet vet vi ännu inte riktigt hur det gick… September innehöll också en weekend för mig och J då vi åkte till Rom. Jag hade länge sett fram emot att åka dit men det blev liksom aldrig av. Äntligen bokade vi in och äntligen fick jag se den här fantastiska staden! Wow säger jag bara!

Under hösten hände det som nog är det största under det här året. Något som jag inte skrev om här på bloggen. Jag började fundera över min arbetsbana och hur den tog en Anna väg än vad jag hade tänkt. Det är ingenting jag ångrar en dag, men jag kände att jag inte riktigt vet vad jag lämnade när jag lämnade läraryrket. Jag behöver få veta det och därför fattade jag det stora beslutet att gå tillbaka till skolan. Det var verkligen ett stort beslut, jag tror att det är är väldigt få människor som förstår vad jag har haft på TÄNK OM, och vilken otrolig förmån det har varit att få vara en del av det fantastiska lilla bolaget. Den gemenskap vi har haft i vår lilla stab är något jag aldrig kommer uppleva igen, det är nåt jag är väldigt säker på. Men var sak har sin tid och nu är det tid för skolan och klassrummet. Därför avslutade jag höstterminen med att tacka för mig för den här gången, det var väldigt omtumlande dagar.

Och så kom vintern och julen. Ledighet. Hittills har vi haft en urhärlig ledighet där vi har tagit det väldigt lugnt. Det märks att barnen varit trötta och har behövt ledigheten, det märks inte minst på hur nöjda de verkar vara med att hänga hemma och slappa. Spela spel. Titta på film. Gissar på att det blir lite mer liv i dem under veckan som kommer, då känner de sig troligtvis utvilade och vill dra med sig mamman på utflykter. Och det kan jag väl ordna 🙂

Ikväll firar vi vår nyårsafton ensamma, bara vi fyra. Från början hade vi tänkt att vi skulle resa bort över nyårsaftonen och gjorde därför inga planer. När vi sen bestämde oss för att hänga hemma så landade vi i att fira bara vi, och jag ser så mycket fram emot det! Vi ska äta god mat, spela spel och fira in 2019! Gott nytt år!