Jag läste ut en bok häromdagen. Om Gud av Jonas Gardell. Den tog ett tag att läsa trots att den inte var så lång. Jag vet inte om det beror på att den behandlar ett ämne som kräver en del tankeverksamhet, eller om det beror på att jag stundtals tyckte att det var så tråkig att jag fick lägga ifrån mig den ett par dagar. Jag vet ärligt talat inte.

I boken går Gardell i stort sett igenom Gamla Testamentet bok för bok där han redogör för sina tankar. Han skriver alltså om Gud, och att den bild av Honom som finns i Bibeln kommer från ett flertal gamla stamgudar från mellanöstern. Ihopslagna till en är det inte så konstigt att mycket av det som står i Bibeln är motsägelsefullt. Det hela är mycket intressant och heller inga nyheter för mig som har läst några poäng religionskunskap på Universitetet. Inga nyheter för den som är lite intresserad över huvud taget. Först var jag dock lite kluven till det han skrev då jag hela tiden tolkade det som att Gardell, som är kristen, kritiserade den judiska tron och förringade allt som stod skrivet om Gud i Gamla Testamentet. Det tog ett bra tag innan jag fick grepp om vad det var han ville komma till.

Han inleder boken med ett stycke där han skriver om hur han växte upp i ett kristet hem och med en mamma som hela tiden sa att Gud alltid skulle älska honom och aldrig vika från hans sida. När han sen växte upp träffade han på andra kristna människor som inte alls hade samma uppfattning om Gud som han hade. Gardell berättar om männsikor som har ställt sig i vägen för honom när han skulle in i kyrkan och motta nattvarden, och hur de skrikit åt honom att ”Gud hatar och förbannar dig”. Det rimmade illa med att Gud älskar alla sina barn, som han hade fått lära sig.

Han menar sen i sin bok att man inte kan läsa texter som är skriven för tusentals år sedan, med hundratals års mellanrum,  och tolka den bokstavligt, utan att vi måste tolka mer kritiskt, och att Gud tål det.

”Antingen kan vi drömma om hämnd och upprättelse då vi skall få ge igen, eller också kan vi studera Guds ord, hans heliga lag, lära känna GUd i vårt inre, söka en Gud som inte lovar yttre framgång men inre frid, inte världslig makt men andlig storhet. Människan måste själv välja vilken Gud hon åkallar, vad hon söker och förväntar sig av Gud. Det ansvaret ligger på människan.” s 276

Han har nyligen givit ut en slags uppföljare, Om Jesus, där han går igenom fortsättningen av Bibeln, alltså det Nya Testamentet. Jag får lov att läsa den också. Den kan nog bli rätt kul att läsa då jag tycker att Jesusbilden är mer intressant än Gudsbilden.