J är i Trollhättan i två dagar så igår fick jag tillfälle att få välja TV-program, helt utan diskussioner. Vilken lyx! Det visade sig att det var ett sjukt dåligt drag att sätta mig framför de fyra sista avsnitten för säsongen helt själv. Vid det här laget borde jag ha råkoll på att man aldrig aldrig aldrig ska titta på en säsongsavslutning av Grey’s Anatomy utan stöd. För fasen vad jag grät! Oj vad det snörvlades. Tre gånger fick jag gå till badrummet för att hämta mer snytpapper. Jäklar vad jag blir berörd av den serien. Och nu känns det tomt. Jag måste gå en hel sommar och vänta på att få se hur det fortsätter efter igår. Det känns asjobbigt. Jag överlever, det gör jag, men det BLIR tungt.