Ja jäklar, den 9 november 2016 går till historien som mycket mycket speciell. Vi vaknade till nyheten att det osannolika att Donald Trump skulle bli vald till USAs president helt plötsligt var sannolikt. Några timmar senare var det dessutom ett faktum. Jag blev helt ställd och var inte heller helt ensam om att känna att vi inte längre kan blunda för styrkan hos populister och styrkan i att vinna mark genom människors rädsla. Vi är på väg åt det hållet i Sverige också. Vi kan inte vifta bort amerikanerna med att de är korkade, vi är på väg ditåt också. Och det gör mig arg, rädd och nedslagen. För vi verkar inte lära av vår historia, nej istället läser vi oreflekterat Avpixlat och sväljer allt med hull och hår som sanningar.

Skolan är alltid min hjärtefråga men i nästa val blir den en helt annan. I nästa val hamnar min röst hos det parti som vågar stå för att de inte kommer samarbeta med Sverigedemokraterna. Det betyder att jag för första gången i mitt liv troligtvis inte kommer rösta blått men så får det bli. Vi måste ta de bruna krafterna på allvar, inte vifta bort eller tysta ned dem, men vi kan inte samarbeta med dem. Vi kan inte fortsätta normalisera det som Sverigedemokraterna står för. Det är min hjärtefråga i nästa val.