Jag tror att det var Gudiol som delade en nyhet som dök upp i mitt flöde. Den handlade om nån studie som handlade om att nyblivna föräldrar kan ha ända upp till sex år framför sig med sömnbrist, eller åtminstone störd sömn. Det kan ligga något i det men jag har knappt tänkt på att jag blivit störd på natten. Inte förrän nu.
För bara några veckor sedan slutade Anton komma över till oss på nätterna, han bara slutade från en natt till en annan. Från ingenstans. Och först då insåg jag vilken skillnad det är att få sova en hel natt utan att bli störd. För även om Anton inte väckte oss med flit så var det ju svårt att låta bli att vakna till när han klättrade upp i sängen och kröp ner mellan oss. Det störde. Men det verkar vara ett minne blott. Den senaste tiden har jag dessutom haft lättare att gå upp på morgnarna och det är givet att det har med sömnen att göra. Fantastiskt!
Störd sömn 2009-2019. Det var då det!