Idag gav vi oss äntligen iväg för lite äventyr! Det var dags för Malte att träffa sin kompis Emelie som han inte hade lekt med sedan han bröt benet på Barnkulan. De sågs över en lunch i förra veckan men fick de inte leka något utan fick snällt sitta i vagnarna och vänta på oss mammor.

Vi tog en promenad ner till Sickla och tog bussen till Björknäs därifrån. Det var så himla skönt att gå i den krispiga vintern med klarblå himmel och skinande sol. Minus elva tror jag att det var, helt okej faktiskt.

Framme hos Sofia klädde jag på Malte så att han skulle klara kylan. Overallen åkte på för allra första gången vilket var lite spännande då jag köpte den för säkert två månader sedan och bara chansade på att den skulle passa i vinter. Det gjorde den! På högerfoten satte jag på vinterstöveln men på den gipsade vänstern fick jag improvisera eftersom någon sko inte går att trä på. Det allra viktigaste för mig var att han var varm, men det gick tyvärr inte att kombinera med funktion. Över den vanliga strumpan och de två raggsockorna trädde jag på en plastpåse. Det blev så klart väldigt halt med påsen men jag ville inte trä ännu en socka över påsen då det då skulle fastna snö i den och kyla ner foten. Knepigt.

När vi klev utanför porten blev Malte överlycklig över att han slapp bli nerstoppad i vagnen och att han äntligen fick leka på marken själv. Jag gick bakom honom och höll lite lätt i overallen utifall han skulle halka och ramla men han föste bara undan mina händer. Han ville själv. Tyvärr gick det inget vidare och efter att han hade ramlat några gånger så tröttnade han liksom på alltihop. Det var som att han för allra första gången sedan han bröt benet insåg sina begränsningar och att allt inte var lika lätt som för t ex Emelie som röjde gärnet. Han sträckte upp armarna mot mig och ville upp i famnen. Det var lite sorgligt att se faktiskt. Jag är ju van vid att Malte är väldigt självgående och glömmer bort mig så fort det är lekdags. Nu ville han vara hos mig. Samma sak var det när vi gick in och Malte och Emelie skulle leka. Minsta lilla motgång så började Malte gråta och tyckte att Emelie var bufflig. Han var skör helt enkelt.

Jag är inte speciellt orolig, det här är säkert inte permanent utan går över. Men visst är det tråkigt att se samma kille, som i vanliga fall är världens coolaste, förvandlas till en mammig pojke med nära till gråt. Imorgon kommer Lovisa&Sixten&Baxter hit på besök. Det blir intressant att se hur Malte reagerar på dem. Förhoppningsvis var idag bara en mjukstart och att allt i fortsättningen är som vanligt. Eller nåt.

Jag kan ju iofs medge att jag älskar alla Maltekramar och allt Maltegos som bjuds just nu.