När jag hämtade Malte på förskolan idag fick jag höra att ”din son är överallt och ingenstans” :). Precis som jag känner honom. Malte är inte typen som sitter och pysslar i sandlådan, tro mig det hade varit skönt för omväxlings skull. Nej, Malte är typen som inte sitter still, han vill se allt innan det är för sent.
När jag hämtar honom från förskolan så undviker jag att gå hem direkt då jag vet att set bara förstör hans humör. Han vill nämligen gå på upptäcktsfärd så då får han göra det. Och jag följer efter. Fråga mig inte varför han prompt måste gå runt med sin nyfunna skatt diskborsten, det bara blev så idag.
Nu blir jag faktiskt lite förvånad… ”din son är överallt och ingenstans” tycker jag inte att en korrekt kommentar eller reflektion från en pedagog. Det är väl klockrent att Malte är en upptäckare och han vill vara överallt och vad menar hon med ”ingenstans” egentligen? Kanske ”ingenstans” är när dom har tappat bort honom, eller?
Nejdå, hon menade inte så! Hon menade ingenstans som i att när hon tror att han är på ett ställe så har han redan dragit till nästa. Hon tyckte att det var något positivt, att han känner sig trygg på gården och vill hitta på skoj istället för att alltid hålla sig nära pedagogerna. Hon sa också att han är en knasboll och där håller jag med! 🙂
Gullisen!! Han är så Söt!!