Jag brukar inte ha söndagsångest. Sist jag hade det var väl när jag var höggravid och längtade efter att gå på föräldraledighet, då kunde jag redan på söndagen känna ångest inför måndag och jobb. Men sedan dess så, nej. Jag tycker nästan synd om alla som går hela veckan och räknar ner till fredag och helg, det är ju jättesorgligt att fem dagar av sju gå och längta efter något annat. Förstå mig rätt, det är jättehärligt att ha helg, men vardagarna ska ju vara så pass härliga de också att man inte börja räkna ner på tisdagen liksom.

Med det sagt måste jag säga att jag imorse ändå hade velat ha en till första maj, med det här fina vädret. När jag gick till jobbet så kunde jag inte låta bli att titta ner en sväng i planteringslådorna och jag fick ett sånt otroligt sug efter att ta på mig trädgårdshandskarna och börja fixa med plantor och krukor! Så här blir det varje vår, och det är så jäkla härligt! Sakta men säkert växer det lilla jag har, i år saktare än vanligt tycker jag, och det är en fröjd att varje dag ta en kik. Och eftersom minnet numera är som en guldfisks så minns jag heller inte riktigt vad det är som tittar upp ur jorden…