Att leka med de stora barnen har alltid intresserat Malte. Han har alltid sprungit efter dem och inte nöjt sig med att bara titta på utan vill gärna vara mitt i deras lek. Min iakttagelse bekräftas också av pedagogerna på förskolan som gång på gång påpekar att Malte alltid kan hittas bland de stora barnen på gården. Det tycker jag är roligt, men hoppas att det är något han har växt ifrån när han är tretton…
När jag kommer och hämtar Malte på eftermiddagen så är de utomhus (de är bara inne när det är dags för lunch och vila, mellanmålen äts ute) och då är det så roligt att gå över den stora gården och leta upp min lille prins. De andra barnen ropar efter mig och undrar vem det är som jag ska hämta. När jag svarar Malte så vet de precis och pekar ut något ställe som de tror att han håller till på. Det finns en liten flicka i femårsåldern, som vi för övrigt bor granne med, som varje dag ska berätta för mig att hon tycker att Malte är så gullig och att hon gärna vill leka med honom någon eftermiddag. Idag var det en annan lite äldre tjej från en annan avdelning som högt ropade hej då Malte till oss när vi gick mot grinden, och i förra veckan var det ett par andra barn, också från en annan avdelning, som sa till mig att de tycker att Malte är skojig men att han brukar ta deras bollar.
Jag kan med andra ord konstatera att Maltes nätverkande på gården har givit resultat. De vet vem han är! Här kommer Malte, se upp!