Ni får ha överseende med att det blir en del bröstbesvärssnack på den här bloggen, men den avspeglar ju vad som rör sig i mitt huvud så varsågoda.
Jag har inte skrivit om amningen på ett tag men det innebär inte att alla problem är som bortblåsta för det. Nej, de kvarstår och verkar inte vara i närheten av att försvinna.
Jag har ammat med amningsnapp ett tag nu, men varken jag eller Malte är speciellt förtjusta i den så vi försäker att köra utan så ofta det bara går eftersom bröstvårtorna ändå är läkta. Trots att de har läkt gör det ändå förbaskat ont så nu har jag ringt till Amningscentrum på SöS. Det blir min sista utväg innan jag lägger ner det här amningsprojektet och kör på bröstmjölksersättning istället.
Det var en jättesnäll tant som pratade med mig och hon lugnade mig i mina misstankar om att jag möjligen kan ha en infektion i brösten eftersom det gör ont, inte bara i bröstvårtorna, utan inuti brösten. Hon sa att om jag hade en infektion skulle jag med största sannolikhet också ha feber. Hon trodde helt enkelt att han använder ett för litet gap och att det retar nervtrådarna i bröstet vilket gör att det gör ont HELA TIDEN, inte bara när jag ammar.
Hon gav mig några konkreta råd och så bokade hon in mig på en tid nästa onsdag (jäkla semestertider!) Jag ska komma dit med en hungrig Malte som får visa upp sina färdigheter för en barnmorska som kan sånt här. Skönt att ha ett mål att se fram emot, då kan jag iaf orka till nästa onsdag…
Alltså onsdag nästa vecka? Oj vad långt fram. Men det är bara att ha positiva tankar! tyvärr lever jag inte själv efter det…
Usch vännen, jag lider med dig. Hoppas att det ordnar sig! Och som jag sa, man är ingen misslyckad mamma, bara för att man inte ammar. Stor kram
Jag hoppas också att det ordnar sig, annars får det bli flaska. En positiv sak med det är ändå att J då kan hjälpa till med matningen så blir jag avlastad och så får de hänga tillsammans lite.
Lycka till, hoppas du får några bra råd! Jag vet hur det känns. Här funkade det två månader (fast vi fick tilläggsmata från typ tre veckors ålder med flarra) sen var det enbart flarra som gällde, och det funkade det med.
Skönt att höra Johanna, det verkar vara vanligare än man får höra att man får problem med amningen. Varför är det en sån hemlighet liksom?
Jag vet inte, det är lite amningshysteri känns det som. Och såklart, alla vill väl att det ska funka, men det är så ofta som det inte gör det. Å frågan är om de som får det att funka, förstår hur det känns när det inte alltid går så bra. Å de där amningsnapparna är ju jobbiga, men som sagt, de dämpar så det går att amma iaf.