Äntligen äntligen äntligen har jag varit på ett skivstångspass! Så jäkla härligt! Jag var faktiskt lite nervös innan, jag testade nämligen en helt ny ledare så jag visste inte vad jag hade att vänta, men jag tänkte att vad fan, orkar jag inte vissa övningar så orkar jag inte. Jag har ju nyss (typ…) fött barn!

Senaste gången jag körde ett skivstångspass var i juni. Då var jag i vecka 27 och hade dragit ner på vikterna något. Jag klarade fortfarande av att göra alla övningar (fast jag bytte ut utfallen mot knäböj) men hjärtat hängde inte riktigt med. Jag behövde ta fler och längre pauser mellan set och övningar, därför tyckte jag då i juni att det var dags att lämna passen och istället köra eget skivstångspass i gymmet. Samma övningar men i min takt. Längre pauser och tid för att andas.

Under sommaren tränade jag styrka regelbundet ända fram till vecka 37, då kände jag mig klar med det. Jag hade då mer vikter på skivstången än vad jag hade idag! 🙂 Och idag var det så himla tungt! Oj vad jag har tappat, främst i benen som skakade ordentligt efter alla knäböj och utfallsteg. När vi tränade armar och axlar kände jag hur mina ben darrade och ett tag trodde jag på fullt allvar att de typ borrade i berget utanför byggnaden. Det tog mig ett par sekunder att förstå att det var mina ben som darrade, ingenting annat!

Det känns otroligt skönt att ha det första passet avklarat nu. Allra helst skulle jag från och med nu köra ett pass i veckan men självklart går julschemat in och förstör de planerna. Snålt med skivstångspass i år :(. Men det finns ju ett gym och dit ämnar jag att gå. Nu är det bara att köra på. Jag ska bara återhämta mig från idag först. Träningsvärk, du är välkommen att stiga på.