Vi har tillbringat dagen hos Sofia och ni vet vad det betyder. Jag har druckit ett antal koppar kaffe. Jag har faktiskt börjat dricka kaffe här hemma också. i min ensamhet. Sofia är med andra ord skyldig till att ha väckt mitt beroende till liv igen, och jag är inte intresserad av att bearbeta det ännu. Jag dyker ner ännu djupare i kaffeträsket och ingen kommer att kunna ta mig därifrån. Jag är ett förlorat fall.

Vi började med en promenad bor till Kärrtorp där vi gick in i en sketen matbutik och plockade på oss proviant. Sedan vände vi tillbaka så att Sofia kunde bjuda på lunch. Och kaffe. Malte och Emelie lekte runt på golvet och jag tycker att det är så kul att titta på dem. Trots att de ligger bredvid varandra är de inte ens intresserade av att se åt varandras håll. Köket är litet men det betyder inte att de vill ha med varandra att göra. Fast Malte började faktiskt att suga på Emelies vänstra tumme så de kanske gillar varandra ändå. Innerst inne.

Kvällen har påbörjats på vanligt vis. Vi har hållit Malte vaken så länge som möjligt tills det inte har gått längre. Vid åtta har han somnat helt utmattad för att sedan vakna igen ungefär en halvtimme senare. Att somna då finns inte på världskartan, det gör han klart för oss ganska snabbt. Och så sitter han vaken, ganska sur, tills vi alla går och lägger oss runt elvatiden. Ingen kan anklaga oss för att inte ha rutiner.