Det är sällan jag tycker synd om Malte när jag lämnar honom på förskolan, han älskar ju att vara där, men idag ville jag nästan ta med honom hem igen direkt i dörren :). På tisdagar går hans grupp till skogen och det finns ju som bekant inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Sägs det. Själv menar jag att det inte spelar mig någon roll om jag är torr och varm, jag vill ändå inte vara ute i spöregn. Men det sa jag ju inte till barnet förstås. ”Oj vilken härlig känsla Malte, när regnet kommer smattra mot galonhuvan!”

Hans svar kom från hjärtat. ”Nej mamma, det kommer bli ruskigt.” Han har nog rätt. Själv har jag tänt ljus och har det ganska mysigt i fåtöljen medan Anton sover.

Jag och Anton handlade efter lämning. Kundvagnarna var blöta så han fick sitta här. Vilket äventyr!