Malte har förvandlats till en obstinat tonåring. Typ. Vi märkte av det igår när vi var och åt på McDonalds och sen åkte vidare för att storhandla på Maxi. Så fort han inte fick som han ville så blev han alldeles tokig och skrek så dör gällt som man har hört andra barn göra. Hemskt! Och de lugna morgnarna som jag är van vid var puts väck imorse då Malte fortsatte vara så där precis på gränsen i humöret. Först blev han alldeles tokig för att jag inte lät honom klä på sig gårdagens fläckiga kläder, sen kulminerade det i ett vredesutbrott när jag ville att han skulle ta på sina varma byxor över jeansen när vi skulle gå till förskolan. Att det var kallt ute var ett argument som inte gick hela vägen fram.
Nästan framme vid förskolan gnällde Malte att jag fyyyser på benen mamma. No kidding!?
Men detta är en fas, precis som allt annat. DET ÄR EN FAS.
En utriven och tillknycklad sida ur Biltema-katalogen har förvandlats till en glass som ska bjudas på på förskolan.
Grattis
Men tack
Visst, det är en bara en fas. Låtsas som ingenting bara. Den hänger ändå bara i sådär 16-18 år!