För första gången har jag packat ner träningskläder när jag har åkt på semester. Eftersom vi är borta i hela tre veckor vill jag inte låta bli att träna med tanke på hur bra flow jag är i just nu. Tänk om jag tappar lusten och inte vill träna när jag är tillbaka hemma? Typ.

I söndags gick jag och J ut och rekade en runda på 5,5 kilometer. Igår gav vi oss ut med tanken att gå och springa om vartannat. Jag pallar inte att springa hela vägen, men med J som pepp från start till mål så sprang jag som jag aldrig sprungit förr! Jag var helt kräkfärdig när vi kom hem igen men jag var också så otroligt stolt att jag hade orkat!

Man kan säga att rundan är uppdelad i tre sträckor. Den första går lite lite utför vilket gjorde att jag orkade springa utan några pauser. Jag orkade 500 meter in på nästa sträcka viljen i stort sett är helt flack, då behövde jag gå en bit. Då hade jag sprungit 2 kilometer i sträck vilket jag aldrig har gjort utomhus förut. På löpband ja, men det är ju inte alls samma sak. Vi fortsatte springa till den tredje sträckan vilken går uppför i stort sett hela vägen. Den sträckan sprang vi mellan tre lyktstolpar och gick en. Den backen tog verkligen kål (kol?) på mig men vi lyckades ändå ta oss hem på 35,30 minuter. Min tid på fem kilometer landade på 32,45. Kanske ingen supertid för en van löpare, men jag är ju ingen sådan.

Att springa har för mig alltid varit något andra sysslar med. Jag kan ju inte springa. Och gav jag mig ut igen utan J så skulle jag definitivt inte klara samma tid för det har jag inte pannbenet för. Jag behöver någon som springer och peppar bredvid, men så småningom, någon gång, kanske jag kan fixa en femma på 30 minuter alldeles själv! Pepp pepp!