Jag blev bjuden på födelsedagssallad idag av Lovisa. Det finns verkligen ingenstans jag kan hitta en så mättande sallad som hos dem. Jag var fortfarande mätt när det var dags för middag på kvällen, hur ofta händer det när man äter sallad?

Planen var att vi skulle ha en trevlig eftermiddag hos just Lovisa, med lunch och lek för Malte som den här gången inte skulle ha sin kompis Sixten där då han var på förskolan. Planen föll dock på att Malte inte sov middag innan, och att sova middag när man har sällskap går inte. Känner ni igen det här från igår? För att inte upprepa gårdagen fick vi efter bara ett par timmar därför plocka ihop oss och bege oss hemåt så att lillkillen skulle kunna sova i vagnen.

Jag ska tillägga att det inte är något fel på Lovisas sällskap, men två timmar kan räcka om det betyder att jag får titta ostört på eftermiddagsteve när Malte sover. Faktiskt. Så tråkig är jag.

Här på kvällen har jag varit en vända nere på gymmet. Trots att det är sent på veckan så envisas fortfarande folk med att ta sig dit och trängas med mig. Hallå, det var ju över en månad sedan ni formulerade era nyårslöften, är det inte dags att lägga ner projektet och lämna lokalen?! Snart tröttnar de, jag håller mig krampaktigt fast vid den förhoppningen. Jag tappar liksom lusten när jag kommer dit och varenda lite konditionsmaskin är upptagen. Jag vill ju bara värma upp en kortis. Det enda som ibland är ledigt är cyklarna men jag får så sjukt ont i rumpan av dem för de har helt enorma cykelsadlar. Så stora rumpor finns inte!

Så, nu har jag fått klaga av mig lite. Nu: en kopp te.