Så var det avklarat! Årets Sicklalopp är sprunget och avklarat. Om jag har förstått rätt så var det ca 1200 pers som sprang och J var en av dem. Hans premiär!

Medan han installerade sig vid startlinjen så parkerade jag och Sofia oss med våra små monster för en fika på Wayne’s. Det måste ha varit veckans sämsta beslut för de här barnens energi tillät inte att sitta still. Det jagades en hel del så kaffet hann nästan kallna innan det hamnade i magen. Vi lade därför ner projektet Fika ganska snart och gick istället ut lagom till startskottet gick av.

Efter att alla hade passerat startlinjen gav vi oss iväg för att titta på J när han skulle passera någonstans. Planen var att vi skulle ner till den lilla strandplätten vid Sickla strand där barnen skulle kunna leka på lekplatsen. När vi sen upptäckte att de satt jättefint i sina vagnar och nästan trollbundet (nåja det kanske är en överdrift) tittade på de förbipasserande löparna så bestämde vi oss att stanna utefter banan, en bit efter 3-kilometersmarkeringen. När J hade passerat gick vi bort till Fredellsrondellen för att se slutspurten. Där fick vi underhållning på hög nivå då intet ont barnvagnspromenerande småbarnsföräldrar insåg att de gick mitt i banan och nästan fällde de stackars taggade löparna. Dessutom kom en buss som blev arg då den inte kom fram. En funktionär fick till slut ställa sig framför bussen för att stoppa henne från att kunna köra rakt ut i banan. Till slut fick en polisman kliva in och peka med hela handen – bussen fick snällt stå kvar.

J kom i mål på 52.37, en galet bra tid tycker jag! J började ju inte springa förrän knappt en månad sedan. Det var så himla kul att se att det gick så himla bra för honom! Det var en uppsluppen stämning vid mål och jag går igång på att folk är glada. Vi firade med en Very Berry på Naked Juice Bar, precis lagom tyckte vi alla.

Att stå vid sidan om ett lopp och heja var faktiskt roligare än man kan tro. En mil går fort och vi hade dessutom tur med vädret. Jag kan inte låta bli att känna hur det liksom kryper lite i benen hos mig, det vore ju faktiskt ganska kul att springa – och gå i mål – själv.