Skavsår.

Planen var att jag skulle ut och springa på förmiddagen men i sista sekund så ändrade jag mig och tog med Malte på terminens första familjejympa på Friskis. Vi var inte där på hela vårterminen så det här var en så kallad comeback. Passet kändes tuffare än tidigare så jag var riktigt svettig när vi åkte därifrån. Mycket bra, hela poängen är ju att det ska vara ett träningstillfälle för föräldrarna, utan att behöva fixa barnvakt :).

Då J åkte till soliga Barcelona idag (livet är sällan rättvist) så packade jag ihop barnen och åkte till Sofia och tjejerna i Björknäs. Allt för att slippa sitta ensamma hemma en söndag. Barnen lekte visserligen riktigt bra med varandra, utan större tjafs dem emellan, men vi föräldrar höll ändå på att explodera av frustration. Det var visserligen skönt att se och höra att det inte bara är Malte som är riktigt jävlig just nu (förlåt framtida Malte om du läser detta), men det var ändå  jobbigt att hänga med tre barn som är gnälliga, högljudda och som absolut inte lyssnar. Ettåringar är drömmen! Femåringar – not so much. Det är som att det hela tiden, dygnet runt, är en person som liksom pickar och pickar och pickar på en, tills tålamodet liksom tar slut och man exploderar. Eller som Sofia uttryckte det: ”det är som att gå omkring med ett skavsår!” 🙂


Den lille ettåringen fick känna på hur det är att inte få vara med. När de stora barnen lekte ute på gården märkte han ju inte av vad han missade men när de kom in blev det ju lite tydligare. Då fick han snällt stå och titta på, eller ännu värre, stå utanför den stängda dörren och lyssna på de stora barnen leka med sånt där skojigt som små legobitar och pärlor. Nej, riktigt så hemskt var det väl inte, han led verkligen inte, men det här är definitivt en försmak på hur det kan komma att bli framöver. Fast han blir säkert poppis när de vill leka mamma, pappa barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *