På lördag händer det grejer i Stockholm. Då tänker jag inte på Stockholm Marathon, utan på att Skrattstock går av stapeln. Det är ett eget marathon, ett marathon i stå-uppkomik på Långholmen. De senaste två somrarna har vi gått dit med filt och picknick och suttit där hela långa dagen och lyssnat på några roliga och några mindre roliga komiker.

Första året vi var där fick vi för första gången höra Björn Gustafsson skämta loss, och jäklar vad kul det var. Under året som följde slog han igenom ordentligt och blev alla småflickors favorit. Därför kryllade Långholmen av fjortistjejer med plakat med kärleksförklaringar till honom förra året. Det förtog lite charmen av evenemanget.

I år är inte Björn Gustafsson på plats, och tur är väl kanske det, men vi ska ändå inte dit. J vill väldigt gärna, men jag vet att jag inte kommer palla med att sitta på en filt eller ihopfällbar stol en hel dag. Det finns liksom inte, då jag knappt kan sitta i TV-soffan utan att vrida på mig. Synd, för jag hade gärna sett Jonas Gardell live in action.