Ibland får jag en sån innerlig lust att städa. Och med städa så menar jag att slänga saker. Mycket saker. Idag är en sådan dag. Jag kan liksom inte hejda mig när jag hamnar i en sådan sinnesstämning utan då ska allt det gamla ut. En psykolog skulle väl tolka in någon slags störning i ett sådant beteende, som att jag vill glömma eller förneka det förflutna eller nåt. Själv känner jag bara att jag vill rationalisera, ta bort allt överflöd. Sånt som tar plats, sånt jag inte använder oftare än en gång om året ska ut ur mitt liv. Jag har faktiskt aldrig i efterhand ångrat att jag har slängt några av mina saker. Aldrig. Jag känner mig bara ren inombords. Skulle man kunna kalla detta för något slags katarsis light?