Det är en hel månad kvar till Malte slutar på sin förskola men då tillfälle gavs idag så passade jag på att fråga en av pedagogerna hur de brukar fira av barn som ska sluta. Jag funderar på att ta med lite fikabröd alternativt glasspinnar. Hon svarade att hon var lite osäker på vad som gäller på just Maltes avdelning (hon jobbade på storbarns tidigare) men att man på hennes förra avdelning hade sockerförbud. Hon skulle kolla upp min fråga med sina kollegor.

Det här med sockerförbud är ju relativt och så olika beroende på föräldrar. Jag vet föräldrar som menar att de har ett strikt sockerförbud samtidigt som barnen får äta risifrutti. Andra ger barnen lördagsgodis i egen skål.

Malte får inte äta lösgodis. Han smakade nåt gelehallon någon gång och älskade det så obehagligt mycket att vi nu låter godispåsen ligga kvar i skafferiet tills den lille har nattats. Chipsen tar vi också fram på kvällen när han ligger däckad men är vi bortbjudna och chipsen står framme så är det fritt fram för honom att ta för sig. Risifrutti åt han som mellanmål ganska ofta i somras då aptiten var låg, nu (för tillfället, allt går ju i vågor) äter han bra av vanlig mat och då finns det ingen anledning att äta risifrutti eller hallonkräm eller vad det nu kan vara.

Om vi fikar eller jag har bakat får han alltid en egen bulle eller en egen tårtbit på ett fat, det skulle inte falla mig in att neka honom när vi vuxna fikar framför honom. Det är snarare nyttigt för honom att sitta med och ha trevligt. Det är främst en social grej.

Det är så olika mellan familjer och jag känner starkt för att alla föräldrar själva måste få välja vad de vill servera sina barn. Alla vill ju sina barn det allra allra bästa. Dessutom är det ju bara under några få år som vi vuxna får bestämma över vad våra barn får äta, sen tar de över bestämmanderätten, vare sig vi vill eller inte. Så om det innebär att jag får bjuda Maltes avdelning på en påse apelsiner på hans sista dag på förskolan så får det bli så.