Vi vaknade till en kall och blåsig men ändå solig morgon, och man ska ju vara glad för det lilla så då är jag det. Natten var ganska jobbig och jag upplever det som att nätterna bara blir värre och värre. Däremot tycker J att allt är som vanligt. Konstigt…

Jag ska ge Malte cred för att hans sovrutiner dagtid ändå är riktigt bra nu efter en period då det har varit lite uppochner. Han vaknar runt halv åtta och lever om tills han tar dagens första tupplur vid halv elva. Här sover han bara i knappt en timme, ibland bara en halv. Sen är det lek fram till typ klockan tre då han sover ganska länge, drygt i två timmar om han får sova utomhus. Nästa gång han somnar är runt nio och då är det för kvällen. Det var länge sedan han somnade vid midnatt och det är jag fantastiskt tacksam över! Helt okej sovrutiner tycker jag, nu gäller bara att få honom att sova desto bättre under natten. Att vakna bara en gång för att dricka en flaska välling är nämligen ett minne blott.

Åter till dagens aktiviteter. De har inte varit många men angenäma. Jag och J tog till exempel en långpromenad bort till Bollnäsvägen och tillbaka. Trots att jag ganska regelbundet har hängt i den här stugan sedan jag var liten så har jag aldrig gått grusvägen ända bort till vägen. Lite konstigt faktiskt. Min plan var att jag varje dag skulle ta den här promenaden på sex kilometer men väl här så har jag fegat ur och inbillar mig att jag ska möta en björn med en liten unge som nyss har kommit ur ide. Fånigt kanske men man får varje sommar höra att man har sett björn sp jag kan inte låta bli att bli lite skraj.

Vi hade grillpremiär också. Jättegott med snaskiga grillade grönsaker till och Js hemmagjorda bearnaisesås till. Själv är jag uppvuxen med Blå Bands påsbea och tycker att det är den bästa och godaste, men jag har förstått att det inte är bra matkultur och att riktig bea är kall och smakar vinäger. Så jag äter och håller god min.

Det är också dags för en ny kategori här på bloggen. Den om mig och den knaggliga resan mot ett körkort. Det här är en neverending story som började för flera år sedan och som fortfarande inte givit några resultat. Med en flytt till Tyresö Strand som hägrar kan jag dock inte slingra mig längre, det måste fixas. Idag var alltså dagen då jag åter satte mig bakom ratten. J satt i passagerarsätet och jag måste medge att han både visade tålamod och berömde mig när jag klarade av att hitta dragläget. Det kan kanske gå det här!