När jag stod i Coopkön stod det ett pocketställ i papp uppställt strategiskt precis i närheten av godisbitarna som kostar 5 för 15:-. Det var inte de vanliga pocketböckerna som säljs via Pocketgrossisten, utan såna där billiga gamla pocketar som säljs snabbt som glass på sommaren.

Jag struntade i godisbitarna och ryckte åt mig en bok istället, Sommardöden. Jag hade hört talas om Mons Kallentoft (sic) tidigare men inte läst något av honom så det var väl dags. Jag hade heller inga större förväntningar utan antog att det skulle vara en sån där lättsmält deckare som man plöjer rätt fort under semestern. Min magkänsla var helt korrekt.

Inget mästerverk var det, men jag tror inte heller att det var vad författaren har strävat efter. Mycket av handlingen kunde man räkna ut själv, men jag gillade personporträttet av huvudpersonen Malin Fors. En sak som jag irriterade mig på något oerhört däremot var att Kallentoft försökte sig på att vara lite stilistiskt bevandrad och lät vissa stycken vara kursiverade och representera den mördades perspektiv. Ett fånigt grepp som störde mig. Inte snyggt nog helt enkelt.

Funkar om sommarläsning men efter september är det för sent.