Jag var så redo för en ny vecka. En ny vecka fulla av sköna svettiga promenader i kylan och kanske ett spinnpass eller två efter förra veckans lugna tempo. Så himla tvärtemot det det blev då! Jag kände under hela kvällen hos Sofia&Johnny att jag inte riktigt var på topp, trög i hjärnan, men jag trodde att det berodde på att jag var trött. Tanken slog mig aldrig att anledningen till att jag var trött kanske var för att jag inte var helt kry.

I bilen därifrån kände jag hur sjukdomen liksom tog över och lagom till att jag bäddade ner mig själv i sängen så kom feberfrossan krypandes. Den är ju verkligen hemsk. Hur mycket kläder och filtar man än har på sig så frysar man hela vägen in till märgen. När alvedonen kickade in fick jag äntligen sova men då var jag verkligen helt slut. Och idag har jag knaprat piller för att orka ta hand om bebis och hämta och lämna Malte på förskolan. Bara det lilla projektet tog musten ur mig. Helsvettig när jag kom hem igen.

Lite mellis för att hålla humöret i schack. Malte märkte att kameran åkte fram. Det syns på grimasen. 

Men nog om det. Söndagskvällen var iaf väldigt skön. Lagom. Vi hade pratat om att vi skulle ta en pizzakväll (kebab för mig, jag gillar liksom inte pizza längre av någon anledning) men Sofia blev matlagningssugen och gjorde en saftig köttfärslimpa istället (och hemgjord skaldjurstortellini till förrätt!!). Männen gnällde som små snorungar över Sofias beslut men jag tyckte att det var riktigt smaskigt att äta lite redig husman. Och till pappornas försvar så åt de ju faktiskt upp och tyckte att det var gott. Malte skrapade nästan fatet och det blev jag glad över. Det är något tillfredsställande med att se sitt barn äta upp allt på tallriken.

Sofia hade gjort sig till och gjort mazariner till mig också! Det är ett av mina absoluta favoritbakverk, det är så galet gott. Konstigt egentligen, det är ju så himla basic, men jag älskar det. Det hade hon lagt på minnet och kavlat ihop lagom till att vi kom efter lunch. Det var tydligen också hennes första gång som hon smakade mazarin vilken jag liksom inte kan få ihop i min hjärna. Hur kan man inte ha ätit mazarin i sitt liv?! Weird.

Smaskens! Och om man vill ha det ännu sötare smetar man ut lite sylt under glasyren. Vips så har man fått en catalan! 
Tortellini med kräftskjärtsröra i under en skaldjurssås, parmesan, ruccola och granatäppelkärnor. Sååå gott! Varför gör man inte tortellini oftare? Sofia tipsade om att man kan ha en deg i frysen. Himla smart om man liksom inte vill börja från scratch när man väl får ett infall.