Det här med sportlov är ju nånting jag själv inte ”är uppvuxen med”. Vi var aldrig lediga på sportlovet, åkte inte iväg, så för mig är det liksom lite konstigt att skola och förskola töms på barn under den där veckan 🙂 Varken jag eller J åker t ex skidor så det finns ingen anledning för oss att ta ledigt en vecka i februari. Det skulle kännas… eh, udda faktiskt. Till och med en utlandsresa nu (bortsett Cypern då) skulle kännas ”fel”. Men jag inser ju att det ju snarare är vi som ägnar oss åt ett udda beteende, iaf om man ska gå på antalet barn som är borta under den här veckan. På förskolan tycker jag bara att det är härligt att det är färre barn, det är ju fantastiskt skönt för de små att ha det lite lugnare på avdelningarna, men jag märker hur Malte liksom muttrar över att alla andra är lediga från skolan på loven utom han. Och det känns ju såklart tråkigt att han upplever att det är så och att det är något negativt. Skolan ska ändå ha cred för att de alltid sätter ihop ett grymt lovschema, den här veckan har de t ex passat på att bl a åka skridskor i ishallen och åka på museum. Men idag fick Malte ändå hänga hemma med med mig medan jag jobbade från soffan. Vi tog en lunch på Claras, hämtade Anton extra tidigt och bakade sen muffins. Lite lovkänsla iaf.

Malte får ha lite tålamod. Om några år är han stor nog att få vara hemma själv på loven. Titta på teve och äta gorbysar! Goals!