Vi är tillbaka! I år dröjde det ända till juni men till slut kom vi upp till Stugan! På lördagen drog J ut på cykelträning medan Malte var på kalas, sen packade vi in det sista i bilen och åkte hit. Det var en väldigt smidig resa då barnen var så pass trötta att båda fort och sov sedan länge. Vi visste att Anton hade siktat in sig hårt på att vi skulle stanna på en rastplats på vägen och äta kakor som han med omsorg valt ut i affären, så för att slippa få en utskällning för uteblivet fika stannade vi i Skarvberget (ungefär en halvtimme härifrån) och väckte barnen för att äta kakor och dricka Mer. Smooth sailing alltså.

Här uppe i skogen har jag och Malte ägnat dagen åt att spela badminton. Jag skojar inte när jag säger att vi stått i timmar ute i gräset och slagit fjäderboll fram och tillbaka. Vi hade ingen aning om att det skulle vara en sån succé hos barnet. Han, som i vanliga fall bara tjatar om att få gå ner till bryggan och fiska, hoppade till och med över det ikväll till förmån för att spela badminton efter middagen. Who knew!