Maltes teckning ritad i mars i år. Den föreställer mig och bebisen i magen. Av bara farten ritade han två bebisar men strök snabbt över en när han kom på att det var en för mycket. 

Här hade jag tänkt mig ett inlägg där jag skriver om Maltes förväntningar nu när vi snart blir en person till i familjen. Många frågar nämligen om vad han säger om att bli storebror. Jag hade också tänkt skriva om mina tankar om att vänta fyra år med ett syskon och varför vi har valt att inte skaffa våra två barn tätt. Alla gör vi våra val baserade på våra egna erfarenheter och vad vi tror är det bästa för just våra familjer, så även vi så klart. Tänkte skriva en resonerande inlägg om den där klyschan om att barn har sådan glädje av varandra när de är födda tätt, den där klyschan som jag inte tror alls på. Men just nu orkar jag verkligen inte formulera mina tankar och sen få ner dem i skrift. Jag kommer inte kunna göra mig förstådd. 🙂 Så det får bli en annan gång. Kanske när jag har fått i mig en kopp kaffe och är lite klar i huvudet en kort stund. Eller när jag inte är mosig i hjärnan av att vara höggravid.

Jag hade för övrigt min lillasyster på besök här idag (det skiljer sjutton månader mellan oss för den som är intresserad :)) och det var himla trevligt. Skönt att bara hänga en dag, extra skönt att för första gången på typ fyra år kunna ses utan att bli avbrutna av en liten Malte som vill vara med. Jag tvingade henne att titta på det första avsnittet av Sons of Anarchy. Ville få med henne på tåget. Det gick tyvärr lite trögt, men det finns hopp! Det finns alltid hopp!