Jag ser det som att det finns två läger när det gäller barnkläder. De som bryr sig och de som inte gör det! 😉 Jag tillhör den senare kategorin. Självklart bryr jag mig om att Maltes kläder är hela och rena och jo, jag försöker faktiskt att matcha så gott det går. Men jag tycker inte att det är speciellt roligt att shoppa barnkläder. Det går givetvis hand i hand med det faktum att jag inte ens gillar att shoppa åt mig själv, vuxen- som barnkläder är lite halvtrist. Men roligt när man träffar rätt såklart!

Även tankar kring vilken TYP av kläder man köper finns ju givetvis hos alla föräldrar. Genusmedvetet eller prinsessklänningar till flickor och tufft till pojkar? Dyrare märken med kvalitet eller billigare kläder från de stora lågpriskedjorna. Vi har alla olika preferenser. Jag vet de som hellre köper dyrare barnkläder för att de håller till småsyskonen, och det låter ju vettigt. Själv handlar jag nästan uteslutande från H&M/Lindex/KappAhl. Anledningen till det är att jag tycker att det är mer prisvärt. Om jag köper kläder som är dyrare och har bättre kvalitet så vet jag att de kommer att fläckas ner och ändå inte överleva till några småsyskon. Kanske inte alla plagg, men många och jag vet ju inte i förväg vilka. Jag vill våga klä Malte i kläderna i byrålådan. Då handlar jag hellre en tisha för en femtiolapp och slänger den i soporna med gott samvete när det kommer tomatsås på den.

Och här kommer vi osökt in på mitt stora uppdrag för den här London-trippen! Jag ska till Primark och köpa slit och släng-kläder till Malte. Kläder som han kan ha på förskolan och som jag inte behöver ha någon ångest om de fläckas ner. För på Primark kan man handla så sjukt mycket billiga barnkläder. T-shirtar för en tjuga! Mjukisar för ingenting! Oj vad det ska handlas! Det blir min shopping det, för något till mig själv hittade jag tyvärr inte. Och deras fantastiska body butter fanns inte i sikte 🙁

Två stora våningar fyllda med en hel del skräp men också en hel del guldkorn för inga pengar alls. I like!